Att sätta gränser är inte så lätt. Men, om man har otur, kan man till slut hamna i en situation som gör att man tvingas att sätta gränser för att inte gå in i väggen, eller för att livssituationen förändras så pass att man helt enkelt måste. Då är det lätt att tänka: Varför satte jag inte mig själv i främsta rummet tidigare? Varför satsade jag inte mer på mig själv? Varför lyssnade jag inte inåt?
Men även om man tvingas att sätta gränser så är det svårt om man tidigare inte gjort det. Om man har satt alla andra främst istället för att tänka på ens egna behov. Man har glömt bort eller trängt undan vad man vill och behöver för att själv kunna må bra. Man tror att man ska hinna med det "sen" - men när kommer det där sen egentligen?
Man kan också undra över det här med "divine timing" eller "serendipity" som det kallas på engelska. Det där att av en slump göra en upptäckt - att saker och ting uppenbarar sig när man är redo och bara passar ihop. För gränssättarmånaden kunde inte ha varit mer passande för mig denna månad - det har blivit en riktig ögonöppnare.
Jag lyssnade på en meditation häromdagen ledd av Deepak Chopra. Den handlade om att komma till insikt om vem man egentligen är. Enligt honom är det en av de viktigaste frågor att ställa oss själva. Det är en väldigt svår fråga att svara på, och kanske därför som Deepak tycker att vi ska ställa oss den frågan om och om igen, varje dag, och lyssna inåt efter svaren:
Vem är jag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar