Varför är det så svårt att sätta gränser egentligen? Jo, en av svårigheterna är att man kanske egentligen inte vet vad det egentligen är man vill och behöver... Hur ska man då kunna säga ifrån? Man måste ta reda på vad man själv orkar med. Jag kanske visst orkar skjutsa och ställa upp som ledare till basketlaget på fritiden - men kanske tre timmar i veckan och inte åtta timmar.
Jag kanske kan jobba över ett par timmar i veckan, men inte varannan vecka när jag har barnen. Jag kanske klarar av att jobba heltid trots att jag har små barn, men då kanske jag behöver anlita städhjälp för att hinna umgås med mina barn. Sätt dig ner och fundera över din vardag: vad fungerar och vad behöver jag ändra på?
En annan svårighet är det dåliga samvetet. Saken är den att vi kommer att få dåligt samvete när vi börjar säga ifrån. Vi är ju inte vana. Vi vill vara hjälpsamma och till lags, men när hjälpsamheten får oss själva att må dåligt blir det fel. Och saken är den att vi säger ju inte nej för att krångla till det för någon annan. Vi säger nej för att det blir för mycket för oss. Vi måste lära oss att man varken kan eller behöver göra allting själva. För att kunna trivas och må bra med våra liv måste vi komma underfund med vår egen kapacitet.
Det dåliga samvetet kommer att göra sig till känna väldigt mycket när du börjar sätta gränser. Men om du vet varför så är det i alla fall lite lättare att hantera.
Ytterligare en svårighet med gränssättandet är att man upplever att man inte blir hörd. Den största anledningen till detta är nog inkonsekvens. Om man exempelvis sätter upp regler för sina barn och sedan inte är konsekvent så kommer de ju sluta lyssna på en. Vi kan inte hota med att ta bort lördagsgodiset ifall de inte plockar upp på sina rum, och sedan ändå ge dem godis trots att det ser ut som ett bombnedslag. Då lär vi dem att bryta mot våra regler och vårt gränssättande. Det är jobbigt att sätta gränser i början, men det blir lättare med tiden. Framför allt kommer både du och din omgivning må så mycket bättre av det. Ge inte upp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar