Nu har en hel månad gått då vi övat på att sätta våra gränser. Hur har det fungerat?
Jag kan bara se till mig själv, men jag har vid flera tillfällen kunnat praktisera detta. Både i sånt som jag faktiskt länge gått och småfunderat över, men aldrig tagit tag i förrän nu, men också i helt nya områden då jag verkligen tagit mig en funderare över vad som kommer att fungera för mig, och på en gång förmedlat detta. Har det varit lätt? Nej, det kan jag inte påstå. Har det varit nödvändigt? Ja.
Ibland tar man sig helt enkelt inte en funderare, utan bara kör på, och då kanske det inte blir så lyckat alla gånger. Även om du kanske inte ännu tagit steget att visa för världen var dina gränser går, så har du kanske ändå kommit fram till på vilka områden du behöver göra detta för att det ska fungera bättre för dig. Det är en mycket bra början. Ibland behöver saker få mogna, och när rätt tillfälle uppenbarar sig kan man ta ett djupt andetag, lita till sin IW och sedan bara ta steget och våga.
lördag 30 november 2013
måndag 25 november 2013
söndag 24 november 2013
Gränssättarmånaden - ännu lite djupare
Varför är det så svårt att sätta gränser egentligen? Jo, en av svårigheterna är att man kanske egentligen inte vet vad det egentligen är man vill och behöver... Hur ska man då kunna säga ifrån? Man måste ta reda på vad man själv orkar med. Jag kanske visst orkar skjutsa och ställa upp som ledare till basketlaget på fritiden - men kanske tre timmar i veckan och inte åtta timmar.
Jag kanske kan jobba över ett par timmar i veckan, men inte varannan vecka när jag har barnen. Jag kanske klarar av att jobba heltid trots att jag har små barn, men då kanske jag behöver anlita städhjälp för att hinna umgås med mina barn. Sätt dig ner och fundera över din vardag: vad fungerar och vad behöver jag ändra på?
En annan svårighet är det dåliga samvetet. Saken är den att vi kommer att få dåligt samvete när vi börjar säga ifrån. Vi är ju inte vana. Vi vill vara hjälpsamma och till lags, men när hjälpsamheten får oss själva att må dåligt blir det fel. Och saken är den att vi säger ju inte nej för att krångla till det för någon annan. Vi säger nej för att det blir för mycket för oss. Vi måste lära oss att man varken kan eller behöver göra allting själva. För att kunna trivas och må bra med våra liv måste vi komma underfund med vår egen kapacitet.
Det dåliga samvetet kommer att göra sig till känna väldigt mycket när du börjar sätta gränser. Men om du vet varför så är det i alla fall lite lättare att hantera.
Ytterligare en svårighet med gränssättandet är att man upplever att man inte blir hörd. Den största anledningen till detta är nog inkonsekvens. Om man exempelvis sätter upp regler för sina barn och sedan inte är konsekvent så kommer de ju sluta lyssna på en. Vi kan inte hota med att ta bort lördagsgodiset ifall de inte plockar upp på sina rum, och sedan ändå ge dem godis trots att det ser ut som ett bombnedslag. Då lär vi dem att bryta mot våra regler och vårt gränssättande. Det är jobbigt att sätta gränser i början, men det blir lättare med tiden. Framför allt kommer både du och din omgivning må så mycket bättre av det. Ge inte upp!
Jag kanske kan jobba över ett par timmar i veckan, men inte varannan vecka när jag har barnen. Jag kanske klarar av att jobba heltid trots att jag har små barn, men då kanske jag behöver anlita städhjälp för att hinna umgås med mina barn. Sätt dig ner och fundera över din vardag: vad fungerar och vad behöver jag ändra på?
En annan svårighet är det dåliga samvetet. Saken är den att vi kommer att få dåligt samvete när vi börjar säga ifrån. Vi är ju inte vana. Vi vill vara hjälpsamma och till lags, men när hjälpsamheten får oss själva att må dåligt blir det fel. Och saken är den att vi säger ju inte nej för att krångla till det för någon annan. Vi säger nej för att det blir för mycket för oss. Vi måste lära oss att man varken kan eller behöver göra allting själva. För att kunna trivas och må bra med våra liv måste vi komma underfund med vår egen kapacitet.
Det dåliga samvetet kommer att göra sig till känna väldigt mycket när du börjar sätta gränser. Men om du vet varför så är det i alla fall lite lättare att hantera.
Ytterligare en svårighet med gränssättandet är att man upplever att man inte blir hörd. Den största anledningen till detta är nog inkonsekvens. Om man exempelvis sätter upp regler för sina barn och sedan inte är konsekvent så kommer de ju sluta lyssna på en. Vi kan inte hota med att ta bort lördagsgodiset ifall de inte plockar upp på sina rum, och sedan ändå ge dem godis trots att det ser ut som ett bombnedslag. Då lär vi dem att bryta mot våra regler och vårt gränssättande. Det är jobbigt att sätta gränser i början, men det blir lättare med tiden. Framför allt kommer både du och din omgivning må så mycket bättre av det. Ge inte upp!
onsdag 13 november 2013
Gränssättarmånaden - lite djupare
Att sätta gränser är inte så lätt. Men, om man har otur, kan man till slut hamna i en situation som gör att man tvingas att sätta gränser för att inte gå in i väggen, eller för att livssituationen förändras så pass att man helt enkelt måste. Då är det lätt att tänka: Varför satte jag inte mig själv i främsta rummet tidigare? Varför satsade jag inte mer på mig själv? Varför lyssnade jag inte inåt?
Men även om man tvingas att sätta gränser så är det svårt om man tidigare inte gjort det. Om man har satt alla andra främst istället för att tänka på ens egna behov. Man har glömt bort eller trängt undan vad man vill och behöver för att själv kunna må bra. Man tror att man ska hinna med det "sen" - men när kommer det där sen egentligen?
Man kan också undra över det här med "divine timing" eller "serendipity" som det kallas på engelska. Det där att av en slump göra en upptäckt - att saker och ting uppenbarar sig när man är redo och bara passar ihop. För gränssättarmånaden kunde inte ha varit mer passande för mig denna månad - det har blivit en riktig ögonöppnare.
Jag lyssnade på en meditation häromdagen ledd av Deepak Chopra. Den handlade om att komma till insikt om vem man egentligen är. Enligt honom är det en av de viktigaste frågor att ställa oss själva. Det är en väldigt svår fråga att svara på, och kanske därför som Deepak tycker att vi ska ställa oss den frågan om och om igen, varje dag, och lyssna inåt efter svaren:
Vem är jag?
Men även om man tvingas att sätta gränser så är det svårt om man tidigare inte gjort det. Om man har satt alla andra främst istället för att tänka på ens egna behov. Man har glömt bort eller trängt undan vad man vill och behöver för att själv kunna må bra. Man tror att man ska hinna med det "sen" - men när kommer det där sen egentligen?
Man kan också undra över det här med "divine timing" eller "serendipity" som det kallas på engelska. Det där att av en slump göra en upptäckt - att saker och ting uppenbarar sig när man är redo och bara passar ihop. För gränssättarmånaden kunde inte ha varit mer passande för mig denna månad - det har blivit en riktig ögonöppnare.
Jag lyssnade på en meditation häromdagen ledd av Deepak Chopra. Den handlade om att komma till insikt om vem man egentligen är. Enligt honom är det en av de viktigaste frågor att ställa oss själva. Det är en väldigt svår fråga att svara på, och kanske därför som Deepak tycker att vi ska ställa oss den frågan om och om igen, varje dag, och lyssna inåt efter svaren:
Vem är jag?
lördag 2 november 2013
November - Gränssättarmånaden
I morse kom min son in till mitt sovrum när jag låg i sängen och drack mitt morgonkaffe. Han hade med sig senaste numret av KP och läste upp roliga historier och ställde sedan denna lilla gåta: 'Vet du vilket berg som var det högsta i världen innan man upptäckte Mount Everest?' Jag började fundera när min son utbrister 'Mount Everest såklart!'
Och det som sen slog mig när jag sedan var ute på min springrunda, är att denna lilla gåta är helt genialisk i sin banalitet. Vi söker på alla möjliga ställen för att komma fram till vilka vi är. Vi blir påverkade utifrån, tror att vi måste passa in i alla dessa mallar som finns i samhället, gör vårt bästa för att anpassa oss, glömmer bort oss själva, tar död på den minsta lilla gnista av hopp och gjädje som finns inom oss därför att man borde göra saker på ett visst sätt. Jantelagen säger att vi inte ska tro att vi är förmer än andra, och vi gör oss mindre än vi är, för då tycker omgivningen att vi är behagliga. Vi intalar oss att det är bra att bli omtyckta på det sättet, och inser inte förrän det oftast är för sent, att detta beteende gör oss apatiska, deprimerade och sjuka.
Vi mår dåligt och känner att det 'finns något mer' och börjar söka efter meningen med livet. Till slut blir vi mer och mer medvetna om att det vi längtar efter och behöver är att finna våra rätta jag. Vi behöver älska oss själva, ta hand om och vårda oss själva för att kunna utvecklas till den person vi innerst inne är och alltid har varit. När vi gör det lever vi upp, börjar älska livet och livet älskar oss tillbaka.
Precis som att Mount Everest alltid varit det högsta berget på jorden - även långt innan någon hade mätt att det verkligen var det - så har vi hela tiden haft vårt äkta jag inom oss. Vi behöver bara återupptäcka det som hela tiden har funnits inom oss. Det är inget som behöver skapas - vi ska bara se till att ta fram det i ljuset igen. Vi ska återigen göra det till vår verklighet och vår sanning.
Jag har tidigare talat om vikten av att lära sig säga nej till saker som man inte vill. Sådant som får en att känna sig mer stressad än man redan är. Men för att veta var man ska sätta gränser måste man veta vad det är man vill. Vem är jag, och vad behöver jag?
Genom att skala av influenser utifrån som vi gjorde förra månaden har vi förmodligen kunnat komma oss själva lite närmare inpå. Nu ska vi gå ännu djupare. Som Christine Arylo säger: först när du VET vem du verkligen är, blir det lättare att VARA den du verkligen är.
Daglig rutin:
Varje morgon: Fundera över denna fråga: Vad vill jag idag? Vad är viktigt för mig? Är det något särskilt jag behöver göra eller avstå ifrån idag för att må bra?
Under dagen: Finns det någon situation där jag inte håller med - vill jag lösa saker på ett annat sätt än hur andra tycker? Vilken åsikt står jag för? Se till att mer och mer försöka uttrycka vem du verkligen är.
Varje kväll: Reflektera över dagen som varit. Tog du ställning för dig själv idag? Gjorde du något speciellt för att hålla på din integritet?
Och det som sen slog mig när jag sedan var ute på min springrunda, är att denna lilla gåta är helt genialisk i sin banalitet. Vi söker på alla möjliga ställen för att komma fram till vilka vi är. Vi blir påverkade utifrån, tror att vi måste passa in i alla dessa mallar som finns i samhället, gör vårt bästa för att anpassa oss, glömmer bort oss själva, tar död på den minsta lilla gnista av hopp och gjädje som finns inom oss därför att man borde göra saker på ett visst sätt. Jantelagen säger att vi inte ska tro att vi är förmer än andra, och vi gör oss mindre än vi är, för då tycker omgivningen att vi är behagliga. Vi intalar oss att det är bra att bli omtyckta på det sättet, och inser inte förrän det oftast är för sent, att detta beteende gör oss apatiska, deprimerade och sjuka.
Vi mår dåligt och känner att det 'finns något mer' och börjar söka efter meningen med livet. Till slut blir vi mer och mer medvetna om att det vi längtar efter och behöver är att finna våra rätta jag. Vi behöver älska oss själva, ta hand om och vårda oss själva för att kunna utvecklas till den person vi innerst inne är och alltid har varit. När vi gör det lever vi upp, börjar älska livet och livet älskar oss tillbaka.
Precis som att Mount Everest alltid varit det högsta berget på jorden - även långt innan någon hade mätt att det verkligen var det - så har vi hela tiden haft vårt äkta jag inom oss. Vi behöver bara återupptäcka det som hela tiden har funnits inom oss. Det är inget som behöver skapas - vi ska bara se till att ta fram det i ljuset igen. Vi ska återigen göra det till vår verklighet och vår sanning.
Jag har tidigare talat om vikten av att lära sig säga nej till saker som man inte vill. Sådant som får en att känna sig mer stressad än man redan är. Men för att veta var man ska sätta gränser måste man veta vad det är man vill. Vem är jag, och vad behöver jag?
Genom att skala av influenser utifrån som vi gjorde förra månaden har vi förmodligen kunnat komma oss själva lite närmare inpå. Nu ska vi gå ännu djupare. Som Christine Arylo säger: först när du VET vem du verkligen är, blir det lättare att VARA den du verkligen är.
Daglig rutin:
Varje morgon: Fundera över denna fråga: Vad vill jag idag? Vad är viktigt för mig? Är det något särskilt jag behöver göra eller avstå ifrån idag för att må bra?
Under dagen: Finns det någon situation där jag inte håller med - vill jag lösa saker på ett annat sätt än hur andra tycker? Vilken åsikt står jag för? Se till att mer och mer försöka uttrycka vem du verkligen är.
Varje kväll: Reflektera över dagen som varit. Tog du ställning för dig själv idag? Gjorde du något speciellt för att hålla på din integritet?
Wheel of reflection - November
Nu har hösten verkligen kommit, och det är bara två månader kvar av 2013. Fyll i månadens händelser här.
fredag 1 november 2013
Vänliga månaden - resumé
Att vara vänlig i ord och handling både mot sig själv och andra är inte alltid så lätt. Man vill ju så gärna, och ibland finns inte tålamodet där. Men man vinner så mycket på att börja tänka i nya banor.
Don Miguel Ruiz gav på 90-talet ut en bok som heter Fyra grundstenar till ett bättre liv (The four agreements). I den tar han upp fyra väldigt viktiga delar att lära sig "behärska" om man vill komma till ro i sitt liv. Det är så enkla och självklara saker - och samtidigt kan det samtidigt vara väldigt svårt. Den första punkten handlar om att vara oklanderlig i sitt tal. Det handlar om att mena vad man säger, men inte bara. Brené Brown förklarar det bra i sin bok The gifts of imperfection där hon skriver om konsten att vara autentisk. Det är en svår balansgång, men handlar om att vara ärlig utan att få andra att känna sig obekväma; att säga det man känner utan att såra någon och att stå upp för sig själv och våga hålla på sin åsikt även om man går mot strömmen.
De två nästföljande punkerna i Ruiz bok handlar om att inte ta något personligt och att inte döma på förhand. Detta kan vara väldigt svårt att lära sig. Man får en uppfattning om vad någon tänker eller tycker - utan att ha frågat personen i fråga - och det blir till ens sanning och verklighet. Eller man förutsätter att saker och ting kommer att bli på ett visst sätt för att det blivit så hittills. Den fjärde och sista punkten handlar om att alltid göra ens bästa. Gör vi det...?
Denna månad har vi försökt att avstå från att bli påverkade utifrån. Detta för att vi ska hitta tillbaka till oss själva och våra egna åsikter. Att slippa bli påverkade utifrån och börja fundera själv. Vad vill jag? Vad tycker jag? Vad känner jag? Jag hoppas också att det har fått dig att känna ett inre lugn, och slippa en massa onödig stress.
Don Miguel Ruiz gav på 90-talet ut en bok som heter Fyra grundstenar till ett bättre liv (The four agreements). I den tar han upp fyra väldigt viktiga delar att lära sig "behärska" om man vill komma till ro i sitt liv. Det är så enkla och självklara saker - och samtidigt kan det samtidigt vara väldigt svårt. Den första punkten handlar om att vara oklanderlig i sitt tal. Det handlar om att mena vad man säger, men inte bara. Brené Brown förklarar det bra i sin bok The gifts of imperfection där hon skriver om konsten att vara autentisk. Det är en svår balansgång, men handlar om att vara ärlig utan att få andra att känna sig obekväma; att säga det man känner utan att såra någon och att stå upp för sig själv och våga hålla på sin åsikt även om man går mot strömmen.
De två nästföljande punkerna i Ruiz bok handlar om att inte ta något personligt och att inte döma på förhand. Detta kan vara väldigt svårt att lära sig. Man får en uppfattning om vad någon tänker eller tycker - utan att ha frågat personen i fråga - och det blir till ens sanning och verklighet. Eller man förutsätter att saker och ting kommer att bli på ett visst sätt för att det blivit så hittills. Den fjärde och sista punkten handlar om att alltid göra ens bästa. Gör vi det...?
Denna månad har vi försökt att avstå från att bli påverkade utifrån. Detta för att vi ska hitta tillbaka till oss själva och våra egna åsikter. Att slippa bli påverkade utifrån och börja fundera själv. Vad vill jag? Vad tycker jag? Vad känner jag? Jag hoppas också att det har fått dig att känna ett inre lugn, och slippa en massa onödig stress.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)